DI debatt, 28 dec 2013
Nu måste Fredrik Reinfeldt och Stefan Löfven svara på ett antal frågor om en hållbar framtid, skriver Eons Sverigechef Jonas Abrahamsson och sex andra debattörer.
De politiker som Sverige och Europa behöver måste förstå vår samtid och vara seriöst engagerade för att lösa de stora frågorna som den höga arbetslösheten, växande klyftor, stora bildnings- och kunskapsbehov, ett varmare och mer instabilt klimat, andra stora miljöhot och konsekvenserna för välfärden när befolkningen blir allt äldre. Det är en krävande agenda, där det mesta hänger samman och ställer krav på en förmåga att samarbeta över alla möjliga gränser.
Till vår besvikelse handlar den politiska debatten inte alls om detta. Partierna och massmedierna prioriterar andra och mer kortsiktiga frågor.
“Många av de problem som vi pekar på kräver ökat globalt samarbete.”
Sverige har unikt goda förutsättningar för att gå före i omställningen till ett fossilfritt samhälle: Statsskulden är bland de lägsta i Europa, överskotten i handeln med utlandet har länge varit rekordhöga och inflationen låg eller obefintlig. Sverige kan utan vidare mobilisera de betydande offentliga och privata resurser som krävs för att bland annat energieffektivisera miljonprogrammet, se till att allt som byggs nytt är energisnålt, satsa på förnybar energi, smarta elnät, utbyggnad av kollektivtrafiken, trafiksystem för eldriven trafik och en långt mer resurseffektiv ekonomi – där produkterna har längre livslängd och material av olika slag återvinns maximalt. Vi har dessutom råd att ställa upp för de många fattiga länder som drabbas hårdast av klimatförändringen, i en situation där deras bidrag till utsläppen varit minimalt.
Det råder ingen tvekan om att det skulle vara samhällsekonomiskt lönsamt för Sverige att prioritera hållbara investeringar. Omställningen till en långsiktigt hållbar energiförsörjning och klimatpolitik kan skapa många nya jobb.
Global Utmaning har räknat ut att de totala investeringarna i Sverige borde ligga på minst cirka 800 miljarder kronor per år, alltså 200–300 miljarder mer än vad som är fallet i dag. Det är ingen orimlig ambition, investeringarna skulle därmed få den andel av BNP som de hade under 1960- och 1970-talen och kunna skapa ungefär en kvarts miljon nya jobb.
Naturligtvis räcker det inte om bara Sverige agerar. Därför är EU så viktigt. En stimulanspolitik genom en kraftig investeringsökning behövs också för att Europa ska ta sig ur sin ekonomiska kris.
Överskottsländerna har ett lika stort ansvar som de skuldsatta länderna i Sydeuropa att agera. Tillsammans behöver vi också skärpa klimatpolitiken så att priset på koldioxid höjs samt hitta vägar för att reformera det finansiella systemet så att det åter tjänar den reala ekonomin och skapar nya jobb.
De växande klyftorna och skolans kris riskerar att erodera det sociala kapital som är så värdefullt för ett samhälle. Tilliten i samhället, som är hög i Norden jämfört med i andra länder, måste ständigt värnas: Det behövs ökade resurser till skolan, en välfungerande vård och äldreomsorg och stora insatser för vuxenutbildning och kompetenshöjning. Vi behöver också ett nytt skattesystem, med lägre skatter på arbete, som gynnar jobbskapande.
Globaliseringen har fört jordens befolkning allt närmare varandra. Det betyder ekonomiska vinster men också risker och beroenden. Det stora problemet är att vi saknar gemensamma institutioner för att hantera dessa. Balansen mellan de fria marknaderna och det politiska och sociala ansvaret blir allt skevare, något som på sikt är ett hot mot hela samhällets utveckling.
Därför vill vi nu, i god tid inför valen till Europaparlamentet och riksdagen, ställa följande frågor till de svenska partiledarna, med Fredrik Reinfeldt och Stefan Löfven i spetsen:
• Vad tänker ni göra de närmaste fem, tio åren för att Sverige ska bli koldioxidneutralt 2050?
• Delar ni vår syn att en förutsättning för att de skuldsatta länderna i Sydeuropa ska få en god utveckling är att deras handelspartner stimulerar sina ekonomier, i första hand genom investeringar för hållbarhet?
• Investeringarna i Sverige har sjunkit till rekordlåga nivåer, samtidigt som behoven av investeringar är stora. På vilken ambitionsnivå vill ni lägga er och vilka innovativa lösningar ser ni framför er för att locka fram kapital också från privata finansiärer?
• Många nya jobb finns inom tjänstesektorn, såväl privat- som skattefinansierad. På vilket sätt bör skatter och regelverk främja en hållbar tillväxt i denna sektor med många arbetstillfällen?
• Värdet i den finansiella sektorn är mer än tolv gånger så stort som världens BNP. Vid slutet av 1990-talet var det tre gånger så stort. Trots detta är investeringarna i både Sverige och EU otillräckliga. Alltmer av utlåningen har i stället använts till spekulation i tillgångsvärden, främst fastigheter. Hur vill ni agera för att bidra till att de finansiella obalanserna i världen rättas till?
• Många av de problem som vi pekar på kräver ökat globalt samarbete. Vad skulle ni vilja att Sverige gjorde – via EU men också genom nordiskt samarbete för att uppnå mer av ”global governance”?
• Hur vill ni agera för att de mest utsatta befolkningarna i världen ska få hjälp att klara anpassningen till ett förändrat klimat?
• På vilket sätt vill ni agera för att Europa som helhet ska bli en mer dynamisk region i världen och en stark kraft för en hållbar och fredlig värld?
Vi är många i Sverige som vill ha svar på denna typ av frågor. Frånvaron av en konkret debatt om de långsiktiga målen för utvecklingen kan bara gynna de reaktionära och mörka krafterna i vårt land.
Till våren, i god tid inför Europavalet kommer vi att ställa samman svaren och värdera dem utifrån ett globalt, europeiskt och svenskt hållbarhetsperspektiv. Det hoppas vi ska tjäna som ett slags politisk konsumentupplysning och vägledning för de väljare som delar vår oro.
Jonas Abrahamsson, koncernchef EON Sverige
Stefan Einhorn, professor, CSS, Karolinska institutet
Eva Nordmark, ordförande, TCO
Kristina Persson, ordförande, Global Utmaning
Mats Svegfors, publicist
Anders Wejryd, ärkebiskop, Svenska Kyrkan
Anders Wijkman, ordförande för Romklubben