“Come on”- Capitalism, Short-termism, Population and the Destruction of the Planet, dec 2017

(För svensk översättning, se längre ned)

“Come On” – the new report to the Club of Rome – co-authored by the two of us and with contributions from more than 30 members of the Club – is now available. Springer Nature (New York) is the publisher
The book is prepared for the 50th Anniversary in 2018 of the Club of Rome. It is a follow-up to the Club of Rome’s landmark report “The Limits to Growth”, that was published in 1972 and sold more than thirty million copies.

The Limits report remains a cornerstone of the Club’s philosophy. But new challenges must be addressed such as climate change, irresponsible financial markets, the digital economy and other disruptive technology trends, an increasingly skewed distribution of income and wealth and the crisis of democracy. In addition we have to question the viability of the “Sustainable Development Goals”. Not the goals in themselves. They are worthy. Rather whether they can be attained based on today´s policies and thinking. In our assessment the environment goals risk being crushed by conventional growth policies.

We are living in the Full World, with nearly eight billion people. But our thinking, our religions and our economic doctrines stem from the Empty World, when the population was between one and two billion people.

In the Empty World the desire for more fish was easily satisfied through more nets and rods and fishermen. In the Full World the desire for more fish implies very strict rules against overfishing. Note the difference? The need to rethink economics is one of the leading themes in Come On.

“Come On” has three Parts:

1. Present trends are not sustainable. They will render the Full World dangerously vulnerable.

2. Our economic growth paradigm must be overhauled. We are in need of a New Enlightenment for the Full World.

Balance stands at the core of the New Enlightenment. Balance between humans and nature, between short and long term, between market forces and the rule setting state, between private consumption and public goods, between justice and rewards for excellence, between speed and stability.

3. But we have to urgently act now! These chapters are full of optimism, showing a great number of technologies and different ways to organise things that could be done within the present system and would move the world towards sustainability. We suggest policy measures aiming at bringing the positive examples into the mainstream. One basic rule is to tax the consumption of scarce natural goods and to lower tax on labour. Also some novel considerations are offered for global governance and how to rein in financial markets.

We hope the book will be disseminated widely. The German translation, launched in October, is already an Amazon and Springer best seller. The easiest way to order – E-book or hard copy – is via Amazon.

Ernst von Weizsäcker and Anders Wijkman

Om ”Come on!”

”Miljö- och klimatkrisen, samt den allt djupare sociala krisen i många länder, främst manifesterad i kraftigt ökande inkomstskillnader, är först och främst en moralisk kris. Krisen är moralisk eftersom vi skjuter svåra problem på framtiden. Vi behöver en ny modell för samhällsutvecklingen – som går bortanför höger och vänster i politiken. Precis som på 1700-talet behöver vi bryta ny mark, i form av en ny upplysning”( ”a new enlightenment”)”.

Det skriver Ernst von Weizsäcker och Anders Wijkman – medordföranden (co-chairs) i Romklubben – i en nyutkommen bok på Springer. Den engelska titeln är ”Come On”, med undertiteln ”Kapitalismen, kortsiktigheten, befolkningsökningen och förstörelsen av planeten”.

”Tillväxtens Gränser” (Limits to Growth) från 1972 är fortfarande en hörnsten i Romklubbens filosofi. Men utmaningarna idag är flera och svårare. De viktigaste är klimatförändringen och dess konsekvenser, utarmningen av många centrala ekosystem, oansvariga finansmarknader, den digitala ekonomin, den alltför sneda fördelningen av inkomster och demokratins kris. Den ökande ojämlikheten är ett hot mot sammanhållningen i våra samhällen och är därtill djupt orättvis.”

I boken kommenteras de ansträngningar som görs för att tackla problemen – som Parisavtalet och beslutet om de Globala Utvecklingsmålen (SDG:s). Både Parisavtalet och FN:s Utvecklingsmål förtjänar stöd och beröm. Men djävulen ligger i implementeringen och där är det långt kvar.

De löften om utsläppsminskningar som gjorts av FN:s medlemsländer är alltför beskedliga för att ha en chans för världen att möta 2°C-gradersmålet. USA:s avhopp från Parisavtalet gör dessutom att tempot i klimatomställningen bromsas upp. Man hade förväntat sig att EU-länderna skulle anta utmaningen och besluta om långt ambitiösare reduktioner av utsläppen. Men med få undantag har detta inte skett – snarare tvärtom.

SDG -målen kan inte nås ett och ett. Då kommer målen på miljöområdet att undermineras av den konventionella tillväxten. Det är detta som hittills skett under industrisamhällets utveckling. Det finns tyvärr än så länge få, om ens något, exempel på regeringar som utvecklat ett mer integrerat synsätt på hur SDG-målen kan nås.

Stark kritik riktas i boken mot den rådande ekonomiska modellen. ”Det är obegripligt att en ekonomisk modell som växte fram på 1800-talet, då befolkningen i världen uppgick till en dryg miljard, fortfarande är rättesnöret för hur våra samhällen ska organiseras. Då uppfattades naturtillgångarna som obegränsade och människorna var få. Idag är det tvärtom.”

Vi lever i en värld som är full, med nästan åtta miljarder människor. Men vårt tänkande, våra religioner och våra ekonomiska doktriner härstammar från en nästan tom värld. I den tomma världen var det naturligt att öka fisket genom att skaffa fler båtar och effektivare fiskeredskap. I den fulla världen är bristen på fisk det stora problemet. Det avhjälps inte med flera båtar eller större nät.
Behovet av att ompröva ekonomin är ett ledande tema i ”Come On”.

En av de främsta utmaningarna med dagens system – både i politiken och ekonomin – är att de präglas av extrem kortsiktighet. En annan stor svaghet är principen att det i stort sett är gratis att utnyttja naturen och dess resurser för ekonomisk vinst och att lägga kostnaderna för externa effekter, som föroreningar, på samhället.

Boken ägnar betydande uppmärksamhet åt befolkningsfrågan, dvs myten att befolkningens storlek inte skulle ha någon betydelse. ”Fattiga människor har små ekologiska fotavtryck”, så lyder resonemanget, ”och det är de rikas fotavtryck som förstör miljön”. Men målsättningen måste vara att varje människa som föds ska ges ett hyggligt liv. För detta krävs energi, vatten, jordbruksmark och tak över huvudet – och därmed ökande fotavtryck. Slutsatsen är att det är avsevärt mycket svårare att tackla både överutnyttjandet av många ekosystem och klimatkrisen ju större befolkningen är. Även de sociala utmaningarna – som skola, hälsovård och sysselsättning – är mycket svårare att lösa i regioner där befolkningstillväxten är fortsatt hög.

“Come On” har tre delar:

1. Nuvarande ekonomiska, sociala och miljömässiga trender är inte hållbara. Om de inte förändras i riktning mot lägre miljöbelastning, kraftigt reducerade utsläpp av växthusgaser och minskade klyftor mellan människor kommer samhällena att disintegrera och ekonomierna slutligen att kollapsa.

2. Vi kan inte lösa dagens stora utmaningar inom ramen för samma tänkande och ekonomiska modell som skapade dem. Vår fixering vid ekonomisk tillväxt, mätt som ökning i BNP, måste ge plats för en utveckling där välfärd och välbefinnande står i centrum. Det förutsätter kvalitativa mått och indikatorer, inte som idag kvantitativa produktionsmål.

Den vetenskapliga revolutionen och Upplysningstiden på 1700-talet innebar ett brott med kyrkans och feodalherrarnas makt. Kunskapen sattes i centrum. Grunden lades för demokratin.

Utvecklingen under de senaste två hundra åren visar dock att vi måste vidareutveckla Upplysningstidens idéer. Samhällets ökande komplexitet ställer oss inför nya utmaningar. Flertalet problem kan inte lösas inom ramen för en disciplin eller sektor. Men samhällets organisation präglas till stor del av ”silotänkande”. Både vetenskapens och samhällets organisation i stort behöver omprövas och utvecklas. Forskningen och utbildningen, till exempel, premierar i alltför hög grad enskilda discipliner och ser alltför litet till helheten. Ekonomutbildningen är ett avskräckande exempel.

Samtidigt behöver den etiska basen för beslutsfattandet bli tydligare – både i frågor som rör relationerna mellan fattiga och rika och i förhållande till kommande generationer. Vi behöver en bättre balans mellan människor och natur, mellan kort och lång sikt, mellan privat konsumtion, marknad och offentliga nyttigheter, mellan orimliga belöningssystem och rättvisa.

3. Men vi hinner inte vänta på att en ny Upplysning ska slå rot. Att förändra förhållningssätt och attityder tar tid och kräver massor av insatser i form av folkbildning och samtal bland medborgarna. Vi måste agera nu! Den tredje delen av boken är full av optimism och visar på ett stort antal tekniska lösningar och politiska och organisatoriska beslut som kan tas inom det nuvarande systemet och som skulle vrida utvecklingen i hållbar riktning. Nya metoder för att bruka jorden, effektivare energiteknik, sol – och vindenergi som slår ut fossilenergi, cirkulära materialflöden, skatteväxling där skatten på arbete sänks och skatten på att utnyttja naturen höjs, reglerade finansmarknader samt förslag till olika system för styrningen av beslut på global nivå.

Ernst von Weizsäcker och Anders Wijkman