Replik till DN Debatt “Grön offentlig upphandling har ingen effekt på miljön” 12 dec 2013
Påståendet på DN Debatt (10/12) att det skulle saknas ”belägg för att grön upphandling minskar miljöbelastningen och att den i stället skulle leda till att efterfrågan ökar på, mindre miljövänliga produkter” saknar empiriskt stöd. Det skriver upphandlingsutredningens ordförande Anders Wijkman tillsammans med utredningens sekreterare Magnus Arnek och lektorn Carl Dalhammar.
Den ESO-rapport som refereras till har skrivits av Sofia Lundberg och Per-Olof Marklund (här hädanefter kallade LM). Det är inte första gången de driver denna tes. Men ett felaktigt påstående blir inte bättre för att det upprepas.
Nu ska genast sägas att ett stort problem i samband med den offentliga upphandlingen är att statistiken är bristfällig. Omfattningen är stor – nära 20 procent av BNP – men kunskap saknas om detaljerna, inklusive data som belyser miljöeffekterna av de krav som ställts. Att avhjälpa dessa brister var ett av syftena med upphandlingsutredningens nyligen avslutade arbete. Utredningens förslag bereds nu i regeringskansliet.
Frånvaron av statistik gör också att forskningen på området brister. Detta är något som LM också konstaterar. Ändå gör de kategoriska påståenden som de facto saknar grund. Ingen kan säga något exakt om miljöeffekterna av de krav som under senare år ställts inom offentlig upphandling. Presumtionen hos de allra flesta bedömare är att miljöbelastningen minskat, men det behövs mera studier för att kunna hävda något bestämt.
ESO-rapporten innehåller ett antal märkliga resonemang. Det mest uppseendeväckande är påståendet att det finns risk för att ”gröna inköp från myndigheter” skulle leda till ökad efterfrågan på konventionella produkter och miljöbelastningen därmed öka. Författarnas tes är att priserna på ”gröna produkter” ökar när det offentliga köper ”grönt” och att allmänheten skulle välja bort desamma. Påståendet går på tvärs mot all erfarenhet. Det normala är att kostnaderna minskar när volymerna ökar – genom skalfördelar – och att därför priserna kan sänkas.
Den förenklade modell som LM uppenbart använder sig av kan inte utan vidare översättas till verkliga förhållanden. Inte minst deras statiska syn på hur utbudet påverkas vid en ökad efterfrågan och deras syn på hur priserna utvecklas. Det räcker att titta på exemplet Solpaneler, där utbudsvolymerna exploderat de senaste åren samtidigt som priserna reducerats kraftigt. Data från till exempel Japan visar att offentlig upphandling ökat mängden gröna produkter på marknaden i signifikant omfattning, liksom att priserna över tid gått ned för sådana produkter – inte sällan så att de blir billigare än icke miljöanpassade produkter.
I stället för miljökrav i upphandlingen förordar LM generella styrmedel, som en CO2-skatt. För oss är valet inte antingen eller utan både och. Generella styrmedel är självfallet helt nödvändiga. Men vi lever inte i en värld där denna typ av styrmedel är enkla att nå enighet om, ej heller i en värld där alla miljöproblem kan hanteras med generell lagstiftning. Lokala miljöproblem är ett exempel.
Tag EU:s misslyckade utsläppshandel som exempel eller låsningarna om energipolitiken i USA:s kongress. När så är fallet måste andra styrmedel prövas. Offentlig upphandling framstår därvidlag som ett viktigt alternativ, inte minst i samband med infrastruktur – som ska finnas under lång tid och där kraven på låga utsläpp i framtiden gör att rätt val måste göras idag.
Erfarenheten visar också att kostnaderna för miljö- och klimatsmarta lösningar som regel inte är högre, speciellt inom områden som byggande och transporter. Om hänsyn tas till kostnaderna över en produkts livscykel är fördelarna uppenbara. Studier inom OECD och EU-kommissionen pekar entydigt på detta. Vi frågar oss varför dessa inte nämns i ESO-rapporten.
Sammantaget är LM:s rapport en trist läsning. Utan data och med ofullständiga argument försöker de ta vinden ur en utveckling där inte minst kommuner vill driva på utvecklingen mot ett mera hållbart samhälle. Trenden är sådan i Sverige, men också i stora delar av Europa och även i USA. President Obama driver med framgång klimatkrav vid offentlig upphandling för att minska utsläppen i USA, i ett läge där kongressen misslyckats besluta om generella styrmedel.
Visst behöver olika styrmedel kritiskt granskas och visst behöver vi mera forskning. Men kraven på analysen måste ställas betydligt högre än vad LM:s rapport lever upp till. Annars är risken stor att vi missar möjligheterna att med kloka miljö- och sociala krav driva på utvecklingen mot ett hållbart samhälle. Vad värre är, upphandlingens klara möjligheter att mana fram smarta lösningar från näringslivet – som sedan kan utnyttjas på export – uteblir.
Anders Wijkman, teknologie hedersdoktor, ordförande i upphandlingsutredningen
Magnus Arnek, fil dr i nationalekonomi, sekreterare i upphandlingsutredningen
Carl Dalhammar, lektor, Lunds universitet
DN Debatt artikel “Grön offentlig upphandling har ingen effekt på miljön”, 10 dec 2013