DN Debatt, 21 juni 2015
SLUTREPLIK. Övergången till en cirkulär ekonomi krävs en rad investeringar. De måste naturligtvis ses som satsningar för en bättre framtid där vi bygger upp alla sorts kapital – naturkapital, realkapital, humankapital och socialt kapital, skriver Anders Wijkman, Per Olof Sjöö, Per Stoltz och Johan Rockström.
Vår artikel ”Cirkulär ekonomi bra både för jobben och miljön” (21/6) har lett till flera kommentarer. Det är främst två frågor som rests: Huruvida en cirkulär ekonomi verkligen skulle resultera i flera jobb och huruvida den är effektiv utifrån perspektivet att skydda miljön.
Både Johansson-Stenman (24/6) och Williander/Sarasini (23/6) delar vår allmänna oro över miljö- och resurssituationen i världen och stöder förslagen om kraftiga styrmedel i riktning mot en mer cirkulär ekonomi. Johansson-Stenman menar dock att arbetslösheten som fenomen kräver en mera ingående analys och ser inte några garantier för att arbetslösheten totalt skulle minska även om jobben blir fler genom en mer resurseffektiv ekonomi.
Williander/Sarasini menar å sin sida att det är osäkert om en cirkulär ekonomi verkligen skulle leda till flera jobb. Resonemanget går ut på att den automatisering som nu sker inom varuproduktionen även kommer att påverka återvinningsbranschen. Självklart kommer detta att ske i viss utsträckning. Samtidigt finns det rader av exempel på att inte minst ökad återanvändning leder till många nya jobb. I Renaults tillverkning till exempel är det både flera jobb och högre lönsamhet i de fabriker som sysslar med rekonditionering av gamla motorer än i dem som tillverkar nya.
Aronsson et al 24/6 verkar främst uppfatta den cirkulära ekonomin som en fråga om mer återvinning. Om de studerar den mångfald rapporter som publicerats under senare år skulle de inse att återvinningen bara är en av många komponenter. Aronsson et al menar vidare att det är irrelevant att ens titta på sambandet mellan miljöpolitik och sysselsättning eftersom miljöproblemen är viktiga nog att ”stå på egna ben”. Vi instämmer självfallet i slutsatsen att hållbar förvaltning av miljön främst ska försvaras med miljöargument. Samtidigt är det vår bedömning att vi inte kommer nå framgång i en värld där vi fortsätter lösa en fråga i taget. Naturkapitalet är själva basen för vår välfärd. Då är det självklart att frågor som miljö, hälsa, jobb och ekonomi hanteras som en integrerad helhet.
Aronsson et al tycks vidare betrakta miljö- och klimatutmaningarna som en serie isolerade problem som kan lösas med punktbeskattning. Problemet är ju att verkligheten ser helt annorlunda ut. Grundproblemet är vår höga, och över tid, ökande energi- och materialomsättning samt den snabba framväxten av en kemikalieanvändning med betydande risker för hälsa och miljö. Detta leder sammantaget till hård press på många centrala ekosystem, föroreningar till luft och vatten, utsläpp av växthusgaser och risk för knapphet på olika naturresurser. Inte så att de primärt tar slut men de blir dyrare och förenat med mera föroreningar att ta fram.
Ökad tillväxt i befolkningen samt en helt nödvändig ökning av levnadsstandarden för 3-4 miljarder människor gör att trycket på planetens resurser kommer fortsätta öka. Om inte vi som lever i ett land med goda förutsättningar att gå före och utveckla en mer ansvarsfull användning av energi och material tar på oss uppgiften – vem ska då göra det?
Den cirkulära ekonomin syftar till att omvandla ekonomin i sin helhet – innefattande näringslivets affärsmodeller där försäljning av produkter i många sammanhang ersätts av leasing och sharing – för att hantera en situation där miljöproblemen inte längre är små, enskilda och lokala utan stora, sammanflätade och alltmer globala. En värld som ska ha noll koldioxidutsläpp om mindre än 50 år kan inte enbart ta beslut efter traditionella cost-benefit-analyser som handlar om att göra det som är mest kostnadseffektivt på kort sikt.
Den cirkulära ekonomin erbjuder stora möjligheter att använda olika resurser mera intelligent. Men innan steg tas i denna riktning måste vi självklart försöka bedöma effekterna för bland annat sysselsättningen. Det Romklubbsstudien visar är att en ekonomi byggd mera runt förnybara resurser och en effektivisering av energi- och materialhanteringen skulle ge betydande tillskott i form av arbetstillfällen i Sverige jämfört med den ”köp- och släng”-ekonomi som dominerar idag. Minst 100 000 flera jobb totalt sett enligt beräkningen.
EU-kommissionens analyser förra året, baserade på en ekonometrisk modell visar på samma sak – ett nettotillskott på 2 miljoner jobb för EU som helhet. En nyligen producerad studie av McKinsey och Ellen McArthur Foundation – ”Growth Within” – som bygger på mer än 60 studier av olika sektorer och varumarknader visar även denna på positiva effekter för jobben. I ett längre tidsperspektiv – bortom 2030 – är givetvis osäkerheten om arbetsmarknaden betydande, bland annat på grund av den snabba teknikförnyelse som sker.
Till sist. För att åstadkomma övergången till en cirkulär ekonomi krävs en rad investeringar. Om vi som Aronsson et al främst ser dem som kostnader hamnar vi fel. De måste naturligtvis ses som satsningar för en bättre framtid där vi bygger upp alla sorts kapital – naturkapital, realkapital, humankapital och socialt kapital.
Johan Rockström, professor i miljövetenskap, chef för Stockholm Resilience Center
Per Olof Sjöö, förbundsordförande i GS-facket
Per Stoltz, sustainability developer, Ikeakoncernen
Anders Wijkman, ordförande i Romklubben
Länk till artikeln “Cirkulär ekonomi bra både för jobben och för miljön” i DN, 21/6 2015
Länk till replik “Jobb kan rationaliseras bort även i en cirkulär ekonomi”, 23/6 2015
Länk till replik “Styrmedel ger rätt incitament för ökad återvinning”, 23/6 2015
Länk till slutrepliken, “Omställningen måste ses som en investering”, DN debatt, 2/7 2015