Replik i Expressen, 10 okt 2013
“Det blir bara bättre år för år”, skriver Jacob Lundberg. Hans referens är en Timbro-rapport som beskriver hur fattigdomen minskar, medellivslängden ökar och fler barn går i skola. Dessa nyheter är självklart positiva.
Vad Lundberg slarvar förbi är spänningen mellan växande ekonomier och befolkningar och den natur som är själva basen för all välfärd.
Lundberg citerar kritiskt Romklubbens rapport “Tillväxtens gränser” från 1972, där det varnas för konsekvenserna av en okontrollerad tillväxt av ekonomin.
Att påstå att rapporten hade fel kan bara den göra som blundar för verklig- heten. Problem som ett alltmera instabilt klimat, knappare och dyrare mineraltillgångar, försurningen av haven, utfiskningen, färskvattenbristen, förlusten av biologisk mångfald samt skogsskövlingen går inte att förklara bort.
Att tillväxten hittills fungerat och gett människor ett bättre liv är ingen garanti att det kommer att fungera i framtiden. Vi tar hela tiden ut mera av jordens resurser än vad som nygenereras. Därtill kommer alla föroreningar. Denna utveckling kan inte fortsätta.
Att i detta läge, som Lundberg, hävda “att befolkningens storlek inte spelar någon roll för utvecklingen” är i bästa fall naivt. Varje människa som föds har rätt till ett värdigt liv. Det kräver resurser från naturen.
I ett läge med sviktande ekosystem, knappare och dyrare råvaror och ett mera instabilt klimat borde det vara självklart att förutsättningarna att klara den uppgiften blir svårare ju större befolkningen är.
Anders Wijkman, Ordförande i Rom-klubben