SvD Brännpunkt 18 juni 2014
Den nya riksdag som väljs i höst kommer att ställas inför större och svårare frågor när det gäller energi- och klimatpolitik än någonsin tidigare. Under de senaste fyra–fem åren – sedan klimattoppmötet i Köpenhamn 2009 och riksdagsvalet 2010 – har spelfältet för energi- och klimatpolitik förändrats dramatiskt, skriver Kristina Persson, Allan Larsson, Anders Wijkman och Nannan Lundin, Global Utmaning.
I USA pågår en revolution inom icke-konventionell olja och gas, som bedöms göra kontinenten självförsörjande på fossila bränslen. Japan omprövar sin energistrategi som en följd av kärnkraftskatastrofen. Kina konsumerar nu mer än hälften av allt kol som bryts i världen och både konsumtion och import av olja växer kraftigt. Tyskland genomför sin ”Energiewende” och avvecklar kärnkraften.
EU som för fem år sedan var ledande inom klimatpolitiken håller på att abdikera. Rädslan för ”avindustrialisering” och ”investeringsläckage” har tagit överhanden – vilket syns både i de föreslagna nya energi- och klimatmålen för 2030 och i trenden att åternationalisera energipolitiken. Samtidigt har klimatkrisen kommit minst fem år närmare.
Till detta kommer nu Rysslands politik mot Ukraina, som drivit upp osäkerheten inte bara om energiförsörjningen utan också om freden i Europa.
Krisen i Ukraina har bidragit till ett intensifierat intresse för ett närmare transatlantiskt energisamarbete som potentiellt kan rita om världskartan för olje- och gashandeln. Dock verkar import av amerikansk gas som ersättning för rysk gas både praktiskt avlägsen och ekonomiskt svårmotiverad. Samma omdöme måste ges om förslagen att börja utvinna skiffergas i Europa. Förutsättningarna är helt annorlunda än i USA.
Gastillgångarna är mer svårtillgängliga. Därtill saknas den infrastruktur som behövs och som byggts upp under lång tid i USA. Europa är dessutom långt mera tätbefolkat, vilket gör det svårare att organisera en sådan miljökrävande verksamhet. Allt detta gör att kostnaderna för skiffergasen uppskattas bli 150–200 procent högre än i USA. Till detta kommer naturligtvis den avgörande frågan: Går det över huvud taget att förena skiffergasen med ett på sikt effektivt och klimatneutralt energisystem?
Europa står alltså inför en stor utmaning, nämligen att – en gång för alla – frigöra sig från sammanflätningen med fossilekonomin i öst och inte låta sig frestas från andra sidan av Atlanten. Det finns ljuspunkter och utvägar men de kräver politisk vision och handlingskraft. Under de senaste fem åren har förnybar energi utvecklats snabbare än någon kunde förutse. Tack vare utvecklingen av både teknik och tillverkningskapacitet, men inte minst politisk vilja och stöd inom och utanför Europa, har priserna på förnybar el fallit mycket snabbare och investeringarna i förnybar energi fortsatt att öka trots den finansiella krisen.
Politikerna i Sverige och andra länder står således inför allt mer komplexa, till och med motsägelsefulla vägval när det gäller att på en och samma gång säkerställa energisäkerhet, klimathållbarhet och ekonomisk trygghet samt social stabilitet.
Hur kan Norden och Sverige agera inför dessa stora utmaningar och möjligheter? Global Utmanings näringslivsgrupp Nordic Action Group on Climate and Energy (NAG) visar i sin rapport ”Nordic Energy Ways in Europe” hur Norden skulle kunna spela en nyckelroll i omställningen både genom att själv gå före och genom att medverka till den europeiska energiomställningen. I Norden har samarbetet mellan länderna inom energiområdet redan utvecklats genom att de finns en integrerad elmarknad och en gemensam elcertifikatmarknad mellan Sverige och Norge. Den nordiska elmarknaden beröms internationellt som ett föredömligt exempel på ett säkert, flexibelt och kostnadseffektivt energisystem. Sverige har, tillsammans med de andra nordiska länderna, en möjlighet att bli en förebild för omställningen till en grön ekonomi som är ”clean, connected, competitive” – som förenar ökad konkurrenskraft med skapandet av nya gröna jobb. Förslagen från NAG ligger i linje med de rekommendationer som IEA ger i sin senaste analys av Sveriges energipolitik. De innebär ett förstärkt regionalt samarbete inom Norden genom en storskalig utbyggnad av teknik för förnybar energiproduktion på en gemensam nordeuropeisk energimarknad, som kan minska koldioxidutsläppen utan att kompromissa med försörjningstryggheten eller minska nordiska företags konkurrenskraft.
Det är mot denna bakgrund – dramatiska internationella förändringar och Nordens unika möjligheter att spela en konstruktiv roll – som Global Utmaning nu lägger fram en rapport: ”Fem år av fundamentala förändringar inom energi och klimat – fem frågor väljarna bör få svar på”.
Vi efterlyser en initierad och idérik debatt om EU:s och Sveriges framtida energi- och klimatpolitik. Vi vill se att våra politiska partier tar utmaningarna med klimatförändringar och energisäkerhet på allvar samtidigt som de tar vara på möjligheterna för Sveriges gröna omställning och konkurrenskraft. Därför ställer vi följande grundläggande frågor till partiernas ledare inför Sveriges energi- och klimatpolitiska vägskäl:
1. Anser du och ditt parti att Sverige ska driva en aktiv linje för mer ambitiösa mål inom EU eller ska Sverige nöja sig med EU-kommissionens förslag?
2. Oavsett vad EU beslutar, ska Sverige vara en föregångare eller följare i den europeiska energi- och klimatpolitiken?
3. Hur vill du och ditt parti att energiomställningen ska utformas för att fungera som en drivkraft både i den ekonomiska tillväxtpolitiken och i klimatpolitiken? Hur kan forsknings- och innovationspolitik användas för att driva på både energiomställningen och den ekonomiska tillväxten?
4. Hur bör Sverige ta fasta på rekommendationerna från IEA och NAG om ”Nordic Energy Ways” och utforma en nordisk strategi för ren och konkurrenskraftig energi i Europa, till exempel genom utbyggnad av ledningskapaciteten?
5. Hur vill du och ditt parti skapa ett så brett parlamentariskt stöd för energi- och klimatpolitiken att denna kan bedrivas konsekvent under flera mandatperioder?
Kristina Persson, ordförande Global Utmaning och tidigare vice riksbankschef
Allan Larsson, senior rådgivare Global Utmaning, tidigare finansminister och generaldirektör vid EU-kommissionen
Anders Wijkman, ordförande Global Utmanings klimatråd och tidigare Europaparlamentariker
Nannan Lundin, ekon dr och programchef Energi och Klimat, Global Utmaning