3rd Sep 2012
Fyra tunga debattörer om framtidens stora utmaningar:
BUDGETARBETET Vi måste sluta med att försöka lösa finansiella och ekonomiska problem med metoder som skadar vår långsiktiga försörjning. En ansvarsfull regering och en ansvarsfull opposition måste ha modet, kraften och viljan att ställa de svåra och utmanande frågorna. Låt därefter samtalet ta vid.
Just nu arbetar regering och opposition med höstens budget. Därmed har man möjlighet att på allvar analysera, definiera och möta de kriser vi står inför. Det gamla mantrat om ekonomisk tillväxt fungerar inte när en sådan är intimt förknippad med både utsläpp av klimatgaser och skador på de processer i naturen som utgör förutsättning för välfärd och välstånd.
Det är hög tid att inse att gamla system och metoder – som gett oss så mycket gott – nu nått vägs ände och att vi måste kavla upp ärmarna, se problemen istället för att gömma oss bakom politisk retorik och invanda föreställningar.
Vi måste sluta med att försöka lösa finansiella och ekonomiska problem med metoder som skadar vår långsiktiga försörjning. Vi, som alla är engagerade i nätverket STEG 3, ser därför med oro att det enda receptet som både Sverige och EU anvisar är att upprätthålla – och helst öka – jakten på ekonomisk tillväxt genom att stimulera konsumtionen. Som ekonomin är organiserad leder det ofrånkomligen till ökande uttag av naturresurser och ökad belastning på biosfären.
Vi måste lära oss att tänka längre. Vi måste förstå innebörden av att vi snart är 9 miljarder människor på vår planet – och att vi inte kan utforma system och strukturer som om vi vore 3 miljarder. Vi måste inse att en ständigt ökande konsumtion av varor och tjänster som påverkar miljön negativt är ohållbar. Vi måste inse att vi i den materiellt rika delen av världen nu har ett ansvar att lämna ekologiskt utrymme för den materiellt fattiga världen att utvecklas. Och vi måste finna vägar att kunna leva goda liv, i goda samhällen, utan att det betalas av ständigt ökande materiell konsumtion för oss som redan överkonsumerar jordens tillgångar.
Men det handlar inte bara om att skona planeten från allt allvarligare skador. Det handlar lika mycket om att värna människans möjligheter till ett gott socialt och kulturellt liv i levande och öppna demokratier. Det finns inget långsiktigt större hot mot social trygghet, kulturell frihet och levande demokrati än den pågående globala klimat- och miljökrisen. Lägg till detta ett bräckligt finansiellt system – byggt som ett pyramidspel – och att epoken med billig fossil energi är på väg att ta slut, så är utmaningen av ett slag människan aldrig tidigare ställs inför. Skall näringslivet ha en rimlig chans att hinna anpassa sig till radikalt andra förutsättningar så måste spelreglerna i ekonomin gradvis men målmedvetet förändras genom breda och långsiktiga politiska beslut.
Det är därför upp till regeringar och opposition i samtliga länder att våga tänka nytt. Det blir svårt, men domen kommer att falla hårt på de regeringar, och den opposition, som fortsätter driva politiken på ett sätt som hittills gett oss så mycket gott men som nu nått vägs ände.
Frågor som regeringen och oppositionen bör analysera inför det budgetarbete som just påbörjats är därför bland andra följande:
- 1. Kan stat och/eller hushåll fortsätta att låna för att upprätthålla den ekonomiska tillväxten?
- 2. Om – eller om man så vill när – vi nått vägs ände i jakten på ekonomisk tillväxt, hur skapar vi då social välfärd, kulturell frihet och levande demokrati i en världsekonomi som inte kan växa i omfattning, bara förändras i kvalitativa termer genom utveckling av mer resurseffektiva och hållbara försörjningssystem?
- 3. Hur skall vi förbereda system och strukturer när tillgången på billig fossil energi blir allt knappare?
- 4. Hur löser vi det faktum att allt mer arbete rationaliseras bort genom automatisering, robotisering, datorisering och att arbetslösheten i Sverige – för att inte tala om den europeiska kontinenten – därmed lagt sig på en nivå som för bara några decennier sedan uppfattades som otillständig? Kan vi genom en kombination av bättre fördelning av arbete och övergång till en mer resursbevarande ekonomi – med mer av reparation, underhåll och längre livslängd på det som produceras – ge fler människor möjlighet till arbetsinkomst?
- 5. Kan man bygga en god demokrati och ett gott samhälle om klyftorna mellan rik och fattig ständigt ökar – om inte: hur minskar vi klyftorna mellan rik och fattig i vårt land?
- 6. Vad blir följden om det även fortsättningsvis är skatt på arbete och arbetstid som skall utgöra basen för finansiering av de offentliga verksamheterna? Därmed blir ju de arbetsintensiva verksamheterna som vård, omsorg, kultur, reparation och underhåll högbeskattade medan ständig nyproduktion och fortsatt ökande uttag av naturresurser, som skadar klimat och miljö, blir lågbeskattade. Vill vi ha det så?
Vi menar att en ansvarsfull regering och en ansvarsfull opposition måste ha modet, kraften och viljan att åtminstone ställa de svåra och utmanande frågorna. Låt därefter samtalet ta vid, för det finns inget parti och ingen ideologi som ensamt har hållbara svar på frågor som vi aldrig tidigare har ställts inför. Låt höstens budgetarbete utgöra ett första steg på vägen mot att börja tackla den konventionella tillväxtens dilemma!
Anna Borgeryd, styrelseordförande i Polarbröd AB
Anders Wijkman, vice ordf. i Romklubben, f.d. riksdagsledamot (M)
samt EU-parlamentariker (KD)
Stefan Edman, författare, f.d. politisk sakkunnig samt miljörådgivare i statsrådsberedningen (S)
Birger Schlaug, skribent, samhällsdebattör, f.d. språkrör (MP)