SvD Debatt, 21 okt 2015
Det är i stort sett gratis att utnyttja naturen – ofta med stora skador som följd – medan användningen av mänsklig arbetskraft betingas av höga skatter och avgifter. Politiken måste ställa om till mer cirkulär ekonomi, för både miljön och jobben, skriver Anders Wijkman och Jytte Guteland (S).
Klimatmötet i Paris rycker närmare. Redan nu vet vi att de löften om utsläppsminskningar som olika länder lämnat in till FN inte på långt när räcker för att klara tvågradersmålet. Löftena pekar istället mot en temperaturökning på mellan 3 och 4 grader fram till år 2100.
Parismötet är dessutom bara ett steg på vägen. Vad som händer efter Paris kommer att vara helt avgörande. Utmaningen är mångdubbel. FN:s nya hållbarhetsmål pekar ut inte mindre än 17 olika områden där stora problem och brister måste tacklas. Viktigast av dem alla är målet är att utrota fattigdomen.
Mer än tre miljarder människor lever idag i fattigdom. Befolkningen väntas därtill öka med två-tre miljarder människor till 2050, och mestadels i redan fattiga områden. För att erbjuda alla dessa människor ett drägligt liv krävs omfattande investeringar i hälsa och utbildning och därtill i infrastruktur och bostäder. Det behöver byggas i runda tal lika mycket infrastruktur och bostäder fram till 2050 som hittills byggts i världen.
Det säger sig självt att om världen ska lyckas lyfta upp emot fem miljarder människor ur fattigdom fram till mitten av seklet – utan att klimatförändringen skenar och många viktiga ekosystem kollapsar – så måste formerna för energi- och materialanvändningen radikalt förändras. Fokus hittills har främst riktats mot energianvändningen. Men materialflödena i samhället är en lika viktig fråga och de två hänger intimt samman.
Industrisamhället har i allt väsentligt byggt på linjära resursflöden. Den primära orsaken är att kostnaden för energi och material varit låg. Logiken, inte minst de senaste femtio åren, har varit att ju snabbare olika varor omsätts, desto bättre för företagen och ekonomin.
En stor del av de produkter och det material som idag kasseras representerar stora värden som skulle kunna utnyttjas igen – och igen – inte minst de allra flesta konsumentprodukter. Elektronikavfallet är ett tydligt exempel. Volymerna ökar snabbt och uppgår till mer än 60 miljoner ton årligen i världen. Bara en liten del återvinns och det är bara guld och koppar som tas omhand. En studie nyligen av Ellen Mac Arthur Foundation – ”Growth within” – visar att bara mellan 5 och 10 procent av värdet hos alla restprodukter idag inom EU-länderna utnyttjas. Resten hamnar på deponi eller i förbränningsugnarna, ofta utan att sorteras först. Ett enormt slöseri.
För att utvecklingen ska ha en chans att bli ekologiskt hållbar krävs att energianvändningen baseras alltmer på förnybar energi, är maximalt effektiv och att varorna är utformade både för att hålla längre och underlätta återvinning, demontering, återanvändning och rekonditionering. Detta är naturligtvis allra viktigast i de snabbt växande utvecklingsländerna, men om inte industriländer som Sverige tar ledningen i omställningen lär den inte bli av.
Vi behöver utveckla andra produktionsmönster och en annan affärslogik. Mer cirkulära affärsmodeller måste ersätta ”köp och släng”: Flervåningshus byggda i trä; elektronik designad för längre livslängd och så att olika komponenter kan utnyttjas igen; bilfabriker, typ Renault, som tar tillbaka gamla motorer, renoverar dem och använder i nya fordon; däcksfabrikanter, typ Michelin, som hyr ut däcken och tar betalt per km; klädföretag som Houdini där man kan hyra kläder istället för att köpa; belysningsföretag, som Philips, som erbjuder belysning som en service.
Den cirkulära ekonomins fördelar för företagen är uppenbara, inte minst lägre kostnader för energi och material. Men de verkligt stora fördelarna har med samhället i stort att göra. I en ny rapport från Romklubben – som presenteras i veckan i Bryssel och Stockholm – har en studie gjorts av de sannolika effekterna för samhällsekonomin av att utvecklas mot en mer cirkulär ekonomi. Fem länder – Finland, Frankrike, Holland, Spanien och Sverige – har studerats med hjälp av en traditionell Input /Output -modell. De faktiska ekonomiska flödena mellan olika branscher har ommodellerats för att efterlikna de hållbarhetsvisioner som ofta målas upp men dit vägen fortsatt är lång.
Den fråga som ställts är: Hur skulle ekonomierna i de fem länderna sett ut idag om de vore 25 procent mer energieffektiva, hade minskat användningen av fossila bränslen med 50 procent till fördel för förnybar energi samt uppnått en långt effektivare materialanvändning? Resultatet är glädjande. Utsläppen – inte minst av CO2 – skulle minska kraftigt. Därtill skulle övergången ge många nya jobb. Som ytterligare ett plus skulle handelsbalansen förbättras.
Om länderna skulle införa alla de tre åtgärderna parallellt blir effekterna avsevärda: CO2-utsläppen skulle uppskattningsvis vara mellan 65 och 70 procent lägre i en cirkulär ekonomi. Effekterna på jobben uppskattas till 75 000 nya jobb i Finland, 100 000 i Sverige, 200 000 i Holland, 400 000 i Spanien och en halv miljon i Frankrike.
En mer cirkulär ekonomi kommer inte av sig själv. Politiken måste hjälpa till med både smarta styrmedel och offentliga investeringar för att möjliggöra övergången. Det är svårt att förklara varför det ska vara i stort sett gratis att utnyttja naturen – ofta med stora skador som följd – medan användningen av mänsklig arbetskraft i industriländerna betingas av höga skatter och avgifter.
En av de stora frågorna inför Parismötet gäller hur klimatavtalets ambitionsnivå ska kunna växlas upp kommande år. Forskningen är entydig. Vårt sätt att leva är inte hållbart. Ekonomin måste ställas om. Den positiva nyheten är att omställningen till en cirkulär ekonomi innebär både fler jobb och kraftigt minskade CO2-utsläpp. I december kommer EU-kommissionens förslag på temat cirkulär ekonomi. Vi uppmanar Sverige att ta på sig ledartröjan och se till att omställningen till en mer energi- och resurseffektiv ekonomi verkligen blir av.
Anders Wijkman, ordförande i Romklubben
Jytte Guteland (S), ledamot av Europaparlamentet