“Avloppsslam med miljögift måste bort från åkrarna”, 26/9 2022, DN Debatt

Svårnedbrytbara kemikalier som PFAS breder ut sig i vår miljö och utgör en växande hälsofara. Ett skäl är att förorenat avloppsslam från reningsverk sprids som gödningsmedel på jordbruksmark, vilket är ett resultat av vilseledande marknadsföring. Detta är antingen ett kunskapsmässigt eller moraliskt totalhaveri, skriver fyra miljödebattörer.

Den ständigt ökande användningen av olika kemikalier i vårt samhälle utgör ett av vår tids värsta miljöhot. Det gäller inte minst de så kallade PFAS-ämnena, vilket har blivit alltmer uppenbart i den vetenskapliga nyhetsrapporteringen.

De första larmen i Sverige gällde brandsläckningsmedel innehållande bland annat PFAS som förorenat dricksvattentäkter vid brandövningar, som den vid Ronneby flygplats i Kallinge. Nu har även hundratalet danskar blivit förgiftade med PFAS efter att ha ätit förorenat kött. Till bilden hör att förorenat slam från avloppsreningsverken sprids på jordbruksmark och är sålunda en bidragande orsak till att PFAS och mängder av andra kemikalier hamnar i miljön. Vi menar att en sådan verksamhet måste upphöra.

Mänskligheten tål inte ytterligare spridning av långlivade svårnedbrytbara naturfrämmande ämnen i miljön. Gränsen har passerats. Så länge vi har dessa extrema ”evighetskemikalier” i omlopp, som PFAS, så kommer de att sprida sig i miljön.

De finns överallt och återfinns även i vårt eget blod. Sedan två decennier har dessutom bevisen om allvarliga hälsoeffekter, såsom skador på våra könsorgan, fosterskador och olika cancersjukdomar, vuxit sig allt starkare.

När en skada en gång för alla är kopplad till ett visst kemiskt ämne är det för sent att ändra sig. Långlivade naturfrämmande kemikalier stannar kvar i miljön. Sådana allvarliga konsekvenser kan undvikas med ett systemtänkande som riktas mot själva ökningen av kemikalier i miljön som sådan, det vill säga inte jagar en kemikalie i taget när det redan är för sent. Hur detta kan gå till är något som går att lära sig, och handlar i dag enbart om kunskaper och politisk vilja.

Användningen av PFAS är ett av de misstag som mänskligheten har låtit ske och fortfarande låter pågå. Trots att vi borde ha lärt oss något av historien med svårnedbrytbara föroreningar, som PCB, DDT och bromerade flamskyddsmedel, är systemförståelsen inte på plats. Vid en närmare granskning kan man konstatera att det knappast är en fråga om otur som bara är begränsad till slarv med exempelvis brandsläckningsmedel.

Hanteringen av PFAS är ett högaktuellt exempel, liksom lobbyverksamheten för att kunna lägga ut avloppsslam i vårt system för matproduktion. Det är antingen ett kunskapsmässigt eller moraliskt totalhaveri.

Spridningen av avloppsslam till miljön fortsätter med argument som att det innehåller gödningsämnen, framför allt genom vilseledande marknadsföring av ett så kallat ”kvalitetssäkrat” avloppsslam. Det erbjuds dessutom just nu som gratisslam när priset på konstgödsel skenar på grund av kriget i Ukraina och högre priser på naturgas. Denna produkt heter Revaq och lanseras av Svenskt vatten AB, LRF och Dagligvaruhandeln. Ytterst handlar det om reningsverkens problem med att bli av med stora slamvolymer, och därför passande nog beskrivs som en ”resurs” och gödning i stället för farligt avfall.

Så länge svårnedbrytbara föroreningar tillåts spridas på våra jordar och i vår mat, så ökar kemikaliemängderna i miljön just för att det enligt naturlagarna måste ske.

Det går inte heller att kontrollera en så påtagligt förorenad produkt. Den hållbara hanteringen måste ske i den omvända ordningen, alltså att utvinna de nyttiga näringsämnena som fosfor ur slammet i ren form och först därefter använda dessa för gödsling. En sådan omsorg kostar förstås lite mer men bara på kort sikt. Sedan blir det mer lönsamt och detta är i själva verket skiljelinjen i denna så pinsamma debatt – ”kortsiktiga pengar” mot ”folkhälsa nu och i framtiden”.

Det finns rapporter om jordbrukare i USA som inte längre kan sälja sina produkter, eftersom deras marker redan blivit så förgiftade av slam- spridning med åtföljande koncentrationsökning av föroreningar att det inte längre går att odla på jordarna.

Frågan är bara om vi måste vänta till dess de svenska åkermarkerna och vattendragen nått samma föroreningsnivåer som i USA innan åtgärder vidtas. Den överbelastade åkermarken i USA utgör inga små ytor utan uppskattas till motsvarande 10 miljoner hektar eller mer än tre gånger Sveriges totala yta av åkermark.

Att tillskyndarna kallar Revaq-slammet för ”kvalitetssäkrat” innebär inte att halten av kända miljögifter som PFAS, ftalater, bisfenoler, dioxiner, flamskyddsmedel och läkemedelsrester blivit bedömda utifrån det nödvändiga helhetsperspektivet. De har inte ens analyserats och kontrollerats. Detsamma gäller mängder av andra kemikalier och mikroplaster i slammet, som kommer att öka i våra matjordar på grund av Revaq.

Hälsokonsekvenser kommer senare garanterat att dyka upp som skräcknyheter på morgondagens löpsedlar. Vinner tillskyndarna av Revaq är det bara en tidsfråga innan billigt slam visar sig mångdubbelt kostsamt för både bönderna och konsumenterna och framför allt för människornas hälsa.

Det är illa nog att den europeiska livsmedelsmyndigheten EFSA har konstaterat att befolkningens intag av till exempel PFAS redan har överskridit det tolerabla veckointaget från bland annat förorenade livsmedel. Än värre är kombinationseffekterna av alla miljögifter. En giftcocktail återfinns redan i tillräcklig mängd i gravida mödrars blod för att riskera talförseningar hos deras barn. Fler utvecklingsstörningar hos våra barn studeras i sammanhanget, som adhd.

Att samla ihop det globala flödet av kemikalier i avloppsslam och därefter sprida dessa till vår matproduktion, och därmed vidare till människan, kan inte försvaras. Vi vill inte tro att det handlar om något annat än det som kallas ”confirmation-bias”. Det betyder att tillskyndarna av slamspridning så gärna vill tro på den ekonomiska genvägen, och att de därför också tillämpar den.

Dessbättre finns tekniker som skiljer ut det vi vill ha på åkern, som fosfor, men utan att lägga ut slammet. De företag som står bakom dessa lösningar bara väntar på att regeringen och bönderna ska sätta ned foten och stoppa slamspridningen. Men utan politiska beslut kommer inget att hända. Så enkelt och så svårt är det. Det bör noteras att fosfor i den form det erbjuds sedan det avskilts efter förbränning av slammet, tas upp mycket bättre av växterna än när det sprids i form av slam.

Ingenjörer för miljön och Läkare för miljön har nyligen anmält Svenskt vatten till Konsumentverket för vilseledande marknadsföring av ”kvalitetsslammet” Revaq. Nu förväntar vi oss att bönderna och politikerna också tar ansvar för kommande generationer. Tiden har kommit för att ta kemikaliefrågan på största allvar.

Bertil Hagström, allmänläkare, med dr, Läkare för miljön

Magnus Hedenmark, ekotoxikolog, Ingenjörer för miljön

Karl-Henrik Robert, professor i strategisk hållbar utveckling vid Blekinge tekniska högskola

Anders Wijkman, hedersordförande, Club of Rome, och ordförande, Climate-KI

Länk till debattartikeln: Avloppsslam med miljögift måste bort från åkrarna,26/9 2022, DN Debatt