Minskad befolkning krävs för att motverka pandemier, 16/7 2022, DN debatt

Fyra debattörer: Coronapandemins framfart har förskräckt en hel värld, men smittsamma sjukdomar kommer att bli allt vanligare. En orsak är industriländernas konsumtion och naturexploatering. Dessutom skapar en växande global befolkning fördelar för smittämnen, patogener. Fattiga länder riskerar att drabbas värst.

Covid-19 visar med delta- och omikronvarianterna att vi, trots alla medicinska framsteg, lätt blir offer för smittor och patogener som snabbt byter skepnad. Nya virusmutanter kan omintetgöra eller minska effekten av vaccin och andra skydd. I dag ökar covid-19 åter, via en ny omikronvariant, BA.5, som tycks kunna undgå immunförsvaret och infektera personer som redan vaccinerats eller genomgått covid-19.

Att BA.5 ökar mitt i Europas varma sommar är också oroväckande. Vi befinner oss i en evolutionär kapplöpning mellan nya genetiska former av mikroorganismer och våra medicins­ka framsteg. I denna situation leder ökande världsbefolkning till fördelar för patogener. Sambandet är närmast självklart men märkligt förbisett i debatten om smittspridningens orsaker.

Risken för nya patogenvarianter ökar med befolkningens storlek, då antalet nya mutanter hos en patogen ökar med dess egen populationsstorlek, och därmed också med den patogenbärande befolkningens storlek. Även smittspridningen tenderar att öka med befolkningens storlek och täthet. Men det finns också andra orsaker till att växande befolkning ökar sjukdomar och pandemier. En viktig sådan är hårdare mänsklig exploatering av tidigare naturmiljöer och djurbestånd.

Många smittsamma sjukdomar orsakas av patogener som sprids från djur till människa. Överföringen ökar vid tätare kontakter med vilda djur, som ibland för sjukdom direkt till oss, ibland via mellanvärdar, som våra husdjur. Kontakterna ökar med den växande världsbefolkningen. Avskogning i tropiska och subtropiska områden och förödelse av andra naturliga miljöer driver många djur närmare oss, och utbredning av jordbruk, boskap och husdjur ökar kontakterna.

Vår exploatering av naturen går långt snabbare än vad FN-organet FAO tidigare rapporterat. Mellan 2003 och 2019 ökade arealen odlad mark med 9 procent, i accelererande takt, drivet av ökande befolkning och konsumtion. Folkökningen leder till natur­exploatering för matproduktion, vägar, transporter och byggmaterial. Och inte minst för varor åt rikare länder.

Världens medelklass beräknas nu till 3,8 miljarder och är globalt spridd. Vår lyxkonsumtion gör att tidigare natur­miljöer i utvecklingsländer alltmer nyttjas för exportvaror, inte förnödenheter åt den lokala befolkningen, eller miljöskydd.

En annan orsak till nya sjukdomar är ohållbar jakt på vilda djur – ”bushmeat” – för konsumtion, naturmedicin och handel, som ofta sker på ohygieniska matmarknader med hög risk för smittspridning. Över hälften av våra infektionssjukdomar kommer från djur, med fladdermöss, fåglar och gnagare som viktiga reservoarer för virus.

Digerdöden tog livet av kanske mer än var tredje europé på 1300-talet. Influensan ”spanska sjukan” dödade cirka 50 miljoner 1918–1920. Hiv spreds från schimpanser till oss i början av förra seklet och ligger bakom över 30 miljoner dödsfall. På 2000-talet har flera epidemier och pandemier orsakats av smittspridning från djur till människa, förutom covid-19 bland annat ebola, sars och svininfluensan. Just nu ökar apkoppor bland oss, en virussjukdom med väst- och centralafrikanska gnagare, apor eller andra regnskogsarter som trolig källa.

Risken för nya infektionssjukdomar ökar med befolkningens tillväxt och täthet, och med exploatering av tredje världens natur för jordbruk, vägar och bebyggelse i artrika naturområden. Risken för uppkomst av nya pandemier är högst i områden med täta kontakter mellan vilda djur och människor, svag hälsovård, och närhet till stad och storflygplats med globalt kontaktnät, där smittan kan spridas över världen.

Områden med hög risk för smittspridning finns således i fattiga länder med snabb folkökning, särskilt i Afrika söder om Sahara och delar av Asien. Bromsad folkökning där skulle begränsa kontakterna mellan människor och smittbärande djur, sänka risken för pandemier och ge andra vinster för invånarna.

I många utvecklingsländer växer befolkningen snabbare än tillgången på föda, vilket leder till ökad natur­exploatering och tätare kontakter med smittbärande djur, men också till ökande svält där den tidigare minskade. Problemet är särskilt stort i Afrika söder om Sahara. Kontinenten har cirka 1,4 miljarder människor, som i FN:s medianprognos (2022) väntas växa till 3,9 miljarder år 2100. Siffran är nästan ofattbar.

Enligt FN:s världslivsmedelsprogram och FAO är redan nu 250 miljoner undernärda, och om trenden består är var fjärde afrikan undernärd år 2030. Utvecklingen beror i hög grad på framtida barnantal. I dag är födelsetalet bland afrikanska kvinnor i genomsnitt 4,2 barn. Det behöver minska avsevärt för att bromsa den snabba folkökning som annars hotar utvecklingen i Afrika, inte minst matförsörjningen.

Afrikanska kvinnor behöver ökat stöd till egenmakt, utbildning och familjeplanering för att kunna minska födelsetalet, vilket många av länderna eftersträvar (FN: Population Facts, 2017/10). Utöver humanitära vinster kan det ge familjen och landet förbättrad ekonomi, som skett i framgångsrika länder i Östasien med tidigare höga födelsetal. Lägre barnantal relativt arbetande vuxna sänker försörjningsbördan, och låter fler kvinnor och de färre barnen få bättre utbildning och framtid.

I dag saknar cirka 70 procent av afrikanska kvinnor moderna preventivmedel eller hindras att nyttja dem. Kostnaden för att avhjälpa bristen är inte särskilt hög, men kan snabbt bidra till lägre födelsetal och bättre ekonomi – och på sikt minskad pandemirisk. Här skulle ökat svenskt bistånd till utbildning och familjeplanering kunna få stor betydelse.

För att minska framtida pandemier och andra växande globala problem som miljöförstöring, resursförbrukning, födobrist och artutrotning krävs både hejdad folkökning i många fattiga länder och sänkt konsumtion i den rika världen. Konsumtionen diskuteras, om än otillräckligt, folkökningen knappt alls. Med den snabba ökningen i utvecklingsländer är vi på väg att upprepa samma katastrofala misstag som med klimatförändringen: blunda för verkligheten så länge den inte ger akuta problem för oss själva.

Vi har här pekat på några viktiga humanitära motåtgärder som kan genomföras med politiska beslut om bistånd och dess inriktning, särskilt för Afrika söder om Sahara.

Malte Andersson, ekolog, professor emeritus, Göteborgs universitet

Frank Götmark, professor i ekologi, Göteborgs universitet, forskar i ”The Overpopulation Project”

Björn Olsen, överläkare, professor i infektionssjukdomar, Uppsala universitet

Anders Wijkman, hedersordförande, Club of Rome